Jag tycker det här lustbegreppet är lite problematiskt. Låter bra så klart. Och självklart också. Vem mår inte bäst när lusten är på topp? Men innebär det att det som inte är lustfyllt med gott samvete kan läggas åt sidan?

Jag tror att människor i alla tider har styrts av lust och behovstillfredsställelse, för sådana är vi konstruerade. Plikt och ta sig i kragen är sådant samhället kräver av oss, sådant det nu sett ut genom tidevarven. Lusten behöver vi inte vårda, den finns. Men jag tror att vi gör barnen en otjänst om vi bejakar denna naturliga impuls fullständigt utan att betona vikten av att orka korsa även högre trösklar.

Tack för alla kommentarer! Jag tror att vi har lustbarn i skolan nu. Barn och ungar som drivs av lust att lära inte av plikten. Samtidigt har vi kvar mycket av de undervisningsmetoder som inriktar sig på pliktfyllt lärande. Samtidigt behövs det, ryggraden och multiplikationstabellen etc. ... jag vet.

Jag hoppas att man i arbetet med att satsa på matten också tar med vikten av att ta med den pedagogiska utmaningen. Hela tiden.

För jag kan inte komma ifrån den skillnad som var så påtaglig när läraren gjorde det lilla lilla i bemötandet av 18-åringen.

Och du Malin darling honey ... du vet ju vem den läraren var ;) Du ska veta att din pappa räddat mig i ett an-tal ekvationssituationer ;) Och det där med att tjejer "inte behöver/ska vara bra i matten" (vilket som någon skrev är det mest korkade jag någonsin hört ... det fanns faktiskt inte på skolan - vad jag vet.) ... det finns det många tjejer som bevisar är fel. Du är ju en av dem ;)

WORD!

puh, skönt att vi är fler! jag tror att det är precis som med läsning - du måste knäcka koden! men hjälpen är sämre...min kompis sa till mig på gymnasiet; "lär dig bara att det är så här, bry dig inte om varför". men jag tror att jag hade kunnat lära mig mer om någon förklarat varför! min lilla tvåa i matte var jag värd men absolut inte mer! sedan har jag lyckats läsa företagsekonomi på komvux och utan problem fått VG, trots att jag inte räknade ekvationer. fick till det ändå för att jag förstod vad jag gjorde!
min dotters mentor i gymnasiet sa när vi oroade oss för vad som skulle hända om hon inte klarade matte B: det är våran uppgift att se till att hon blir godkänd. lättnaden var stor för både mig och dottern och hon klarade kursen. å någonstans kan hon räkna - att få saker och ting på rätt plast i kemiska kedjor var inte svårt, fysik var rätt enkelt också i högstadiet - hon hade samma lärare i de ämnena som i matte....

När jag var knappt fyra år lekte jag med en tom ölback (gamla, gula sorten med 5x5 flaskor) och lyckades under leken knäcka koden för multiplikation. Min bästa bilderbok när jag var liten var en bok om matematikens historia. När jag pluggade på teknisk högskola var det matten som gjorde att jag inte tog examen.

Varför? Jo för att skolan inte lärde mig att söka efter mönstren i matten (den där förmågan som jag själv hade innan jag började skolan) utan bara matade på med utantillkunskaper och dessutom trasade sönder mönsterseendet i mig.

Idag ställer jag upp på fritiden och undervisar en kompis i gymnasiematte (kurserna b-e) för att han ska kunna komplettera sina betyg. När han säger "hade min mattelärare förklarat som du hade matten ju varit lätt redan i skolan". Vad är det jag gör? Jo, när jag ser och hör att han inte hänger med så försöker jag vrida perspektivet och angripa förklaringen från ett annat håll och till slut är vi på samma bana igen. När vi började med matten i höstas talade han om att "pq-formeln" (standardformeln för lösning av andragradsekvationer) den var så hopplös och omöjlig och helt obegriplig. När vi så kom fram till den så lyckades vi så bra att kommentaren var "Va, var det så här enkelt". Jag hade helt enkelt vägrat låta honom bygga upp all den där paniken och känslan av att det här går inte, utan kontinuerligt sagt , att när vi kommer dit så kommer det gå bra, för då har du bakgrunden.

En vettig matteundervisning, där det "akademiska samtalet" kring problemlösning har en central roll, jämte de rena traggelkunskaperna som multiplikationstabellen, är det som fattades mig i skolan. Förklaringarna i matteboken är ju som regel rena skämt. Att visa vad man gör är inte detsamma som att förklara varför, och det är detta varför som är viktigt.

Även om en mattelärare inte kan sitta och förankra hos varenda elev att h*n förstått varje moment så bör läraren kunna förklara på några olika sätt, för att på så vis nå fler. Sen lär vi ju in saker på olika sätt, en del är beroende av att höra, en del behöver läsa och andra göra. Det måste vi skapa utrymme för i skolan, även i matten.

För matte kan ju vara jättekul, kolla bara på korttrick, tändsticksproblem och lotterier. Matte alltsammans.

Problemet med matteundervisningen idag är att antalet timmar dras ner, att eleverna inte uppmuntras att nöta och träna. Visst finns det människor som instinktivt förstår matte, men för de flesta handlar det om att träna mycket och till slut se mönster. Om tid är avsatt till att nöta räkning, och man ger det budskapet att det inte bara handlar om att fatta=intelligent eller inte fatta=dum, så tror jag att fler skulle nå bättre resultat. Man lär sig inte oregelbundna verb heller om man inte övar. Resultaten i matte blir sämre och sämre, och vad har förändrats i undervisningen? Antalet timmar man lägger på matten.

Ja det gäller att vara positiv för att barnen inte ska tappa sitt självförtroende. Jag är själv ingenjör och använder matematiken hela dagarna. Hemma har jag en 7-årig flicka som redan fått höra att det inte är tjejigt att vara bra i matte. Vem har sagt det till så små barn? Hemma inleder jag alltid matteläxan med att hon som är så duktig kan väl visa mamma hur man gör och än så länge blir hon glad. Jag puschar också för att hon visst kan, tex ihop räknande av poäng i spel Frågar barnen om hjälp där säger jag att min tjej är duktig på att räkna och kan lösa problemet åt dem.
Viktigast är tror jag att barnen har en stabil mattegrundform att stå på för då kommer de svårare talen att lösa sig längre fram. Vi har diskuterat detta med matte kontra engelska hemma, vad är viktigast i skolan? Jag säger matematik för det är mycket svårare att fånga upp i efterhand. Engelska finns det språkresor och en uppsjö av kurser att gå för att förbättra sig men matten är glömd när skolan slutar. Lite nytänkande i Sveriges lärarkår behövs för att göra det hela mer begripligt för fler.

Så sant som det var sagt! Lillebror hade en fantastisk lärare i gymnasiet och jag kan bli förbannad av att tänka på hur många som inte har en likadan. Som du säger; riv upp med rötterna. Hela skolan skulle behöva förnyas i sitt tänk. Världen är annorlunda idag och barnen är så himla mycket klokare än vi var i samma ålder.

Det är klart att det är lättare att lära sig om det är lustbetonat. Men å andra sidan finns det ämnen (stora delar av matten, ryska verb eller varför inte franska) som kräver plugg, plugg, plugg. Och det perspektivet är någonstans borta ur svenska skolor. Just när det gäller matteundervisning och vårt nationellt sjunkande resultat i jämförelse med många länder är det påtagligt hur lite ansträngning man liksom "ska" komma undan med här. Och, som du säger, hur mycket mytbildning det finns, att det liksom bara är idé att anstränga sig om man redan är "mattebegåvad". Kreativa lärare och hårt arbete. Räcker så långt.

Visst är det något som är fel när förklaringarna på Wikipedia är bättre än de i matteboken.

Matte är viktigt. Det går inte att komma ifrån. Hela vår civilisation är grundad på matematik, må vara gömd och dold i arkitektur, mjukvara eller makroekonomiska system. Matematiken är det verktyg som vi behöver för att kunna förstå, förklara och förutse den fysiska verklighet vi lever i.

Vad som inte är viktigt, däremot, är att lära elever trappan eller liggande stolen utantill (något man antagligen skulle kunna lära en gibbonapa att göra). Att banka in formler och algoritmer som är ett slags "svarta lådor" - där siffror puttas in i ena änden och resultat kommer ut i den andra - är meningslöst. Eleverna måste förstå snarare än kunna rabbla utantill.

Viss utantillkunskap måste naturligtvis läras ut. Gångertabellen till exempel. Det måste sitta "i ryggmärgen". Men mycket annat handlar om att förstå. Och att kunna härleda vid behov.

Själv började jag inte förstå matten förrän ett par år efter att jag gått ut Chalmers. Det var ju så dags - efter 17 år i skolan...

/P.O.

HEAR, HEAR!!