Jag har lagt mig i träningsläger nu. Imorse till akuten var taxichauffören stressad över en slashas på vägen framför vår bil. "Somliga tror att de äger vägarna!" sa han högt och slog på ratten. Jag var precis på väg att nicka i samtycke men nu jävlar skulle jag tänka till. "De kanske har ett barn som inte kan skakas i bilen" sa jag och min dotter tittade på mig med en lätt frågande blick. Och jag bara log. Träna träna träna.

Kan bara säga att du gjorde rätt i båda situationerna. klart man först blir förbannad över att hunden blivit lämnad själv. Men om man sedan "kan läsa mellan raderna" och kanske förstår att dom inte satt och fikade och pratade strunt i 2 timmar, blir det en helt annan sak.

Alla gör vi fel eller säger fel saker, det viktigaste är att man kan göra som du, säga förlåt!

Christina, du gör fel som alla vi andra men du hinner ändå tänka till mitt i situationen och finns där för en medmänniska. Dessutom så ser du till att någon på avd. ska få veta och kunna framföra din ursäkt. Sedan skriver du om alltihopa och det hade inte alla gjort. Bara smygit in i hörnet och gömt sig en liten stund.
Jag tror att det kvinnan minns bäst från situationen är att helt plötsligt förvandlades den upprörda människan framför henne till en som gav henne den ordlösta tröst och kram hon just då behövde!

Ingen har rätt och fel. Det blev som det blev. Jag har full förståelse för att de blir fast, att det finns omständigheter jag inte vet om och som det är min skyldlighet (!) att ändå reflektera över. Vilket jag inte gjorde.
Nej, aldrig lämna en hund. Det var därför jag reagerade som jag gjorde. Genom att ta in hunden och leta efter en ägare.
Men samtidigt - och det är detta jag har varit mest arg för, att precis just så: ta med i beräkningen att något oförutsett inträffat.
Nu klarade sig hunden. Men jag tror att jag kan sätta en hel del på att det paret inte har det de drömt om framför sig.
Så hur skulle HON ha kunnat lämna sin barnmorska i ett sånt samtal. Hur skulle mannen kunnat lämna den kvinna som så hjärtskärande slet i mig sedan, en ilsken främling?
Det var en olyckshändelse. Och jag ska försöka komma ihåg varje dag att aldrig förutsätta något om någon annan för det hatar jag skitmycket hos mig själv när jag gör.
En sak försöker jag tänka på. Och det är att när de gick därifrån så studsade hunden i en komplett yr lycka. Och kvinnan höll om och höll i och gömde sitt ansikte i hundens päls och hon kramade och pussade och hon grät och hunden slickade. Det var kärlek.

Nu tycker jag folk ska ta och tänka sig för lite. Om, säger OM, paret hos barnmorskan inte bara satt där och pladdrade och drack kaffe och pratade om alternativ smärtlindring så kan det exempelvis hända att de just fått veta att barnet i magen inte längre lever. Det är aldrig ok att lämna en jycke och personligen förstår jag inte hur man vågar, men jag kan verkligen förstå hur det som skulle bli glada tio minuter plötsligt blir en evighet utanför tiden.

Christina klarar känslan av att ha trampat i klaveret utan ett alltför överdrivet urskuldande, skulle jag tro.

Christina,
Sjalv skulle jag ha ringt polisen om jag stott pa en ensam hund som sitter och fryser sadar lange. Spelar ingen roll vad orsaken var, sa gor man bara inte. Inte behover du be om ursakt for att du tog dig an ett djur som behovde din hjalp. Barn, djur, eller vem som helst som behover hjalp och inte kan ta hand om sig sjalv, det sager sig sjalvt att man rycker in om det behovs. Dessa hundagare var otroligt oansvariga, oavsett vad deras situation var. De skulle lamnat hunden hemma, eller sa kunde val en av dem ha tagit hand om hunden, de behovde val inte bada vara hos barnmorskan om det tog langre an vantat.

Jag tycker inte du gjorde fel alls!!! Det finns I N G E N ursäkt att låta hunden sitta ute länge och frysa, eller för den delen, sitta instängd i en varm bil, ens en kort stund. Det kan alltid ta längre tid än vad man trott och då är det bättre att låta hunden stanna hemma. Jag tycker du gjorde bra som sa till dem, så kanske de inte gör så igen. Sen att de varit hos barnmorskan hör inte hit alls tycker jag. De hade lämnat sin hund ensam ute i kylan och kanske ni har haft regn idag som vi har haft här, och det finns inga ursäkter för det. Här i Gbg var det bara för några veckor sedan en man som lämnade sin hund utanför affären, bara några minuter. Den hunden hittades senare på en badstrand lemlästad. Någon hade då passat på att stjäla hunden och utsatt den för många grymheter. Så inte bara att hunden lider medans den får vänta, den kan också riskera att utsättas för grymma människor. Så lämna A L D R I G hunden någonstans ute...och två timmar är helt oacceptabelt!

Men du gjorde ju den kovändning som krävdes. Klart att ni alla var upprörda över situationen. Likaväl som de var upprörda över den andra situationen. Att så snabb få en helt annan människa att delta i deras sorg är verkligen att säga förlåt tillräckligt.

Å men sötaste Mamma P :) Tack. Kramar.

Jobbigt, men du visade att du brydde dig. Om både hunden och om dem. Du är en väldigt omtänksam människa! På alla sätt! Kram!!!

Hej gumman :) Jomen jag skrev att de kom från barnmorskan ;) 6e raden nerifrån.

Fast det där blir ju lite fel Christina, eftersom det inte framgår vilken avdelningen de kom ifrån. Gjorde det det, så kan man som läsare förstå varför de var så ledsna.

Nu förstår man ingenting.

Men jag förstår däremot att du inte kan/vill skriva ut det.

Det hade inte jag heller gjort.

Så alla som läser: tyvärr så hade paret varit ursäktat även om det hade dröjt två timmar till. Faktiskt.

Jag vet att jag inte skulle kunnat lämna hunden men jag ska mer - mycket mer - tänka på att inte utgå från att människor är si eller så innan jag vet.
Det som stör mig så mycket är att jag svek det jag tjatar på barnen om, det jag proklamerar och vill hävda - att vi inte kan eller får döma någon annan människa innan vi vet allt. Vissa säger att det är overkligt och tjafs och löjligt dravel men jag vill gärna ha det så. Jag vill inte - som jag har blivit och ofta blir - "dömd" innan jag får berätta om mig själv och vem jag är innan någon bestämmer det åt mig. Jag gjorde precis tvärtemot. Gjorde precis så som jag avskyr allra mest. Det gör mig ledsen.
Och jag skäms så jag mår dåligt. Den kvinnan vet jag kom från barnmorskan och hon hade en väl synlig gravidmage och jag vill inte fantisera om vad för besked de fått, vad de pratat om.
Den kvinnan jag höll om när hon körde in sina fingrar i min rygg och på armarna skrek så. Gråten var ... så stark.

Hu, sitter och gråter... Ja, vad säger man, nog hade jag också reagerat, stannat hos hunden, sedan är jag kanske inte den som gapar åt någon, feghet kanske... Du kunde inte veta och innerst inne, när allt är färdigsörjt, då förstår hundägarna också det.

Suveränt att du reagerade, man lämnar inte en hund uppbunden helt ensam, inte ens i fem minuter, ALDRIG! Ta inte ens med hunden vid de tillfällena. Så många hundar som blivit stulna, utsatta för grymheter,skrämda etc.

Jag tyckte du agerade på ett bra sätt i alla fall! Du tog ju emot hennes sorg och du sa förlåt. Det var väl bra att du grep in ändå.

Käraste C, du kunde ju inte veta! Och det är trots allt bra att du reagerade på den lille hundens situation. All heder åt dig och en stor kram!