- När jag först kom till Sverige tyckte jag att svenskarna tittade konstigt på mig, berättar Pakwan Bergman från Thailand. Ni vet, så där att man börjar fundera på om man har satt jackan ut och in. När jag hade lärt mig mer svenska förstod jag: De trodde att jag var en sådan som säljer sex i Thailand. Jag var till och med på en författarkväll i kyrkan där författaren efteråt frågade mig vilken stad jag kommer ifrån. När jag sa Pattaya sa han: ’Jaha, har din man köpt dig därifrån?’ Jag blev så förbannad. Jag får fortfarande den blicken, men nu bryr jag mig inte längre. Fast jag tycker att åsikten är väldigt fördomsfull.

- Svenskar är väldigt naturliga. Första gången jag var på ett badhus och gick in i omklädningsrummet och såg alla kvinnor som gick omkring nakna och dinglade med sina bröst fick jag en chock! Det var för mycket för mig, ha, ha. Jag som inte ens har sett min egen mamma naken. Nakenhet är helt okej här, men sedan reagerar ni på en person som råkar hosta rakt ut…

- En trevlig sak är män med barnvagn. Innan jag kom till Sverige trodde jag att vi kvinnor skulle ta hand om barnen, men här upptäckte jag att det går ju precis lika bra för män. Jag gillar verkligen den svenska jämställdheten! Fast jag skulle vilja diskutera svenska kvinnors frihet. Kvinnor ges väldigt bra förutsättningar här. Det är bra, men gör också att svenska kvinnor har höga krav på livet. Man vill ha ett bra jobb, en hög lön, ett fint badrum, en dyr bil… Man stressar så mycket att man knappt hinner träffa sina barn. Och i stället för att stanna upp och känna efter ’vad vill jag, vad njuter jag av?’ strävar alla efter samma sak – dvs mer pengar och fler prylar. Är det frihet?

- Och den enorma individualismen där alla kan skapa sitt eget liv har sina sidor. Här måste man klara allt själv; hämta och lämna på dagis, laga middag etc. I Thailand hjälps släkt och vänner åt, vilket gör belastningen på den enskilda kvinnan mindre, vilket i sin tur gör att man lätt kan gå iväg några timmar där. Och så går svenska kvinnor och inbillar sig att de är så himla fria… Nja, säger jag.

SÅ TYCKER PAKWAN
Bäst med Sverige/svenskar: Att ni har sådan ordning och reda, både hemma och i landet som helhet.

Sämst: Man får inte vara sig själv. Ni försöker leva upp till så många krav. Man ska hit och dit, man ska vara si och så. Och följer man inte mallen är man konstig.

Det konstigast jag upptäckt: Det är inte så mycket människor ute. Man går inte ut på gatan och umgås.

Det lustigaste med svenskar: Man ska följa en viss ordning – och folk gör det faktiskt! Det är ganska lustigt.

Det mest irriterande: Ni öppnar famnen och tar emot många människor, vilket är vänligt, men ni tar inte alltid hand om de som redan finns i landet, som pensionärer och barn...

Obegriplig svensk tradition: Påsken. Det är en kristen högtid. Men varifrån kom äggen? Och vad har påskkärringarna och Blåkulla med ­Jesus att göra?

Så chockar du en svensk: Pilla dig i näsan, ­offentligt.

Märkligaste svenska maten: Surströmming. Varför äta rutten fisk?

DÅ OCH DÄRFÖR KOM JAG HIT
- Min syster flyttade hit, till Högdalen utanför Stockholm. När jag var och hälsade på henne 1987 träffade jag en man, en vän till syrran och hennes man. Jag reste hem, men kom tillbaka 1989. Jag trodde att jag hade träffat mitt livs kärlek, så vi gifte oss efter ett halvår och skaffade barn. Nu är vi frånskilda, men jag bor kvar.

Liz Slaughter-Ek från USA

- En av de första saker jag lärde mig när jag kom till Sverige var ordet fika. Aldrig har jag väl stött på ett folk med en sådan förkärlek till kakor och bullar. Därav kafferast med fikabröd på jobbet. Väldigt trevlig vana tycker jag! Enda gången det hela går till överdrift är väl när man har ätit en god trerättersmiddag – och så sätts det fram fika! Men vi fick ju just efterrätt!? (Och varför reagerar ingen? Tänker jag tyst.)

- Svenskar är duktiga på att jobba ihop och få saker och ting att hända. Fast det kan dröja innan man kommer igång – för man ska ha allas input innan man startar. Ingen vill fatta ett beslut och säga åt andra att utföra.

- En till jobb-grej: Casual Friday finns inte här, och behövs inte, för det är okej att ha jeans på jobbet varje dag. Fantastiskt! Jag gillar svenskars avslappnade förhållande till kläder. Man är inte så besatt av sitt utseende här.

- Vad jag däremot inte förstår är att lönen inte är relaterad till prestationen. Den höjs lite på chans, eller? Oavsett om man har jobbat toppenbra eller halvdåligt får man ungefär samma ökning.

- Jantelagen är den absolut konstigaste idé jag någonsin har hört. Först trodde jag att det var ett skämt, för det går emot allt man lär sig i USA. I USA är bäst alltid bäst. Det märkligaste exemplet är väl när man söker jobb; inte ens då ska man visst säga att man är duktigare än andra. Men öööh, hur ska jag då få ett jobb? Jag och mina amerikanska ­väninnor har diskuterat detta många gånger, och har ändå inte lyckats klura ut hur man formulerar ett cv på ett korrekt svenskt sätt.

- En annan märklig sak man håller på med här är firandet. Varför firar svenskar allt kvällen innan? Man firar julen kvällen innan, på julaftonen. Samma med pingstafton, påskafton, ja till och med midsommarafton. Jag förstår det inte…

- Svenskars förhållande till kyrkan är också lustigt. Man vill absolut gifta sig och döpa sina barn i kyrkan, fast man samtidigt villigt erkänner att man inte är så himla kyrklig. Hmmm...

- Ska man ha ett stensäkert samtalsämne här i Sverige så ska man prata väder, kanske för att det faktiskt verkligen skiftar var femte minut. Pengar däremot ska du inte prata om. Att fråga någon vad de tjänar är tabu. Det är det i USA också, men det hindrar ingen!

SÅ TYCKER LIZ
Bäst med Sverige/svenskar: Svenska systemet. I jämförelse med USA är det inte alls lika stressigt här, man har mer tid till familjen.

Sämst: Att landet ligger så långt bort och norrut. (Så långt ifrån min familj.)

Det konstigaste jag upptäckte med svenskar när jag kom hit: Att folk går runt och presenterar sig för alla som kommit före till en fest, oavsett hur många det är.

Det lustigaste med svenskar: Att så många älskar schlager.

Det mest irriterande: Att vissa drar alla amerikaner över en kam, ”Amerikaner är si och så” och att jag får skulden för vad våra politiker gör. De kräver att jag på en fest ska svara för hela USA:s politik. Vill du stå till svars för allt som Reinfeldt eller Sahlin gör/säger?

Obegriplig svensk tradition: Att man tittar på Kalle Anka varje julafton. De flesta inslagen har inte ens med jul att göra…

Så chockar du en svensk: Genom att vara högljudd. Dansa och sjung på gatan – då tror folk att det har slagit runt för dig, haha.

Märkligaste svenska maten: Saltlakrits! Helt obegripligt. 

DÅ OCH DÄRFÖR KOM JAG HIT
- Min pappa var militär och familjen bodde därför mycket i Europa när jag var tonåring. Sedan dess har jag längtat tillbaka. Turligt nog blev jag kär i en europé, en svensk man. Vi träffades i Chicago, USA, men 1997 bestämde vi oss för att flytta till Sverige.

Véronique Göthberg från Frankrike

- Jag har bott i Sverige länge nu och har trivts bra. Mina barn är födda och uppvuxna här – och detta är ett fantastiskt land att vara i när barnen är små. Men det är annorlunda än Frankrike. Nu med stora barn och billiga flygbiljetter åker jag till Paris minst en gång i månaden, och jag är som två olika personer beroende på vilket land jag är i; det finns en fransk Véronique och en svensk version. I Paris sminkar jag mig, piffar till håret och försöker klä mig så snyggt som möjligt. I Sverige klär jag mig i jeans och skjorta. Där vill man se så unikt snygg ut som möjligt, här strävar folk efter att se likadana ut. Kommer jag i kjol och strumpbyxor där får jag kommentaren ”wow, vad snygg du är”, här säger folk ”oj, är du inte kall”, ha, ha.

- Tjejmiddagar är ett trevligt svenskt fenomen. Inte så att tjejer inte träffas och äter middag i Frankrike, men inte på samma organiserade ”tjejmiddags-sätt”. Svenska kvinnor pratar mer än män, så parmiddagar kan bli lite stela, men tjejkvällar är livliga. Fast ämnena svenska kvinnor behandlar engagerar inte mig… Jag gillar att diskutera politik, religion eller nya utställningen på museet. Här är det mest prat om skolor och bra/dåliga lärare. Eller om att gå i skogen med barnen. Jag förstår inte den svenska fascinationen över skogen!? En sommarstuga i skogen är en svensk dröm, känns mest som en myggfylld mardröm för en parisare, ha, ha.

- Fast jag gillar svenskars miljöengagemang. Här sopsorterar man flaskor, tidningar, batterier etc. Där slänger man det mesta i soporna. Så pass svensk har jag blivit att jag gillar sopsortering! Och svenska kvinnor är duktiga och nyktra bilförare. I Paris tappar folk tålamodet och tutar hela tiden.

- Svenskar är ett folk som tycker bättre om att bjuda hem folk än att gå ut på restaurang. Kanske på grund av att man lägger sin själ i hemmet. Sverige är ett land med väldigt vackra hus. De underhålls, renoveras och piffas ständigt till.

- Ta bara det här med gardiner. Plötsligt åker det upp julgardiner, men de får bara sitta i några veckor så tas de ner igen, sedan dröjer det inte länge innan det kommer upp gardiner med små kycklingar, och därefter är det vårgardiner och sedan sommargardiner…  Inte konstigt att svenskar inte har tid att gå ut lika mycket som fransmän. I mitt hus hänger samma gardiner året runt.

- Om jag ska vara kritisk så finns det en sak jag inte gillar här, och det är det svenska drickandet. Rent statistiskt dricker fransmän säkert mer alkohol per person och år, men... Jag tar gärna ett glas ­eller två, men gillar inte att supa tills jag blir personlighetsförändrad. Jag tycker det är otrevligt när annars tystlåtna och sansade människor blir vilda och högljudda. Eller det här med att man går på en fest och har väldigt innerliga och intima samtal med någon – som dagen därpå knappt hälsar på en. Nej, det är inte min grej!

SÅ TYCKER VÉRONIQUE
Bäst med Sverige/svenskar: Svenska kvinnor är positiva, det gillar jag.

Sämst: Att man inte kan säga saker rakt ut, säga exakt vad man tycker och tänker – för då kan man ju bli osams. So what, ibland kanske en känsla såras, men… Jag och mina franska väninnor har olika åsikter om mycket. Det gör livet intressant.

Det konstigaste jag upptäckte med svenskar när jag kom hit: Allt var annorlunda. Från morgon-fika till kvällskudde.

Det lustigaste med svenskar: Att man klär sig så lika. Varför?

Det mest irriterande: När folk skriker på gatan, det är ohyfsat. När folk inte håller upp dörrar eller säger förlåt.

Obegriplig svensk tradition: Att dansa runt en midsommarstång och leka små grodor – det är ganska löjligt.

Så chockar du en svensk: Genom att fråga någon rakt ut vad han/hon röstar på. Det gör man inte här!

Märkligaste svenska maten: Blodpudding och kroppkakor.

DÅ OCH DÄRFÖR KOM JAG HIT
- Jag kom till Uppsala 1975 för att läsa vid universitetet, först svenska och sedan lite andra kurser. Där träffade jag min man Johan, och blev kvar.

Hamida Nabi från Afghanistan

- Mitt första intryck av Sverige var att svenskar var väldigt artiga. När vi kom hit kördes vi i polisbil till stationen. Väl framme gick polismannen ut och öppnade dörren till oss och sa ’hej då’!? Poliser som vi var så skrämda för, som fängslade och hade ihjäl folk. Här var det motsatsen. Det gjorde starkt intryck på mig, och den positiva åsikten har inte ändrats.

- Jag är troende muslim och i Koranen finns recept på demokrati, jämställdhet och solidaritet. I Afghanistan efterlever man dessa värderingar i många hem, men inte i samhället. Här i Sverige var första gången jag upplevde dem på riktigt. Demokrati var inte bara ett fint begrepp, utan verklighet. Fantastiskt! Det är inte alls en självklarhet här i världen, utan något svenskar ska vara väldigt stolta över. Även jämställdheten är outstanding här. Mina släktingar är spridda över världen, i USA, Tyskland, Kanada, Iran etc, och Sverige är bästa landet vad gäller jämställdhet och sociala försäkringar. Här har män och kvinnor samma valmöjligheter. Man kan oavsett kön välja att vara hemma eller ha tre jobb, och det accepteras.

- Svenskarnas syn på ålder är också intressant. Kommer ihåg en gång när jag åkte buss och ställde mig upp för att ge plats till en kvinna kring 65 år. Så gör man i mitt land, ger plats till äldre. Men hon svarade surt att ’Nej tack, jag står bra här’. Jag trodde hon blivit sur för att jag väntat några sekunder för länge med att resa mig. Senare insåg jag att hon inte ville ses som gammal. Här vill alla vara unga, medan det i mitt land är fint och ärevördigt att vara äldre. 

- Sociala relationer är också annorlunda. Exempelvis om det sitter tre personer på en buss och jag kliver på, så ligger det i min natur att gå och sätta mig nära någon av dem – annat är för mig ofint, som om jag inte skulle vilja veta av dem. Men nej då, här är det ofint!? Svenskar har ett lustigt sätt att umgås. Man umgås visserligen gärna, men inte spontant, utan organiserat – genom fotbollsklubben, dansklubben, på gymmet etc. Tänk på väntrum, exempelvis på vårdcentralen. Där sitter massor av människor och väntar och har världens bästa chans att umgås, men då gömmer man sig bakom en tidning, fast man inte ens är intresserad av innehållet. Man är ensam, fast man har många trevliga människor omkring sig. Det tycker jag är synd.

- Svenskar är bra på att styra upp och organisera, men ibland kan det gå lite väl långt. När jag gick i skolan hade vi utflykter till naturen. Väl i skogen slog vi invandrare oss ner och började snacka, men det gick inte för sig, för då var det en tipspromenad planerad. ’Herregud, har vi arrangerat en naturdag ska vi lära oss något’, typ. Då skulle vi lära oss namnen på träd och blommor. Varför? Räcker det inte med att biologer kan namnen? I mitt land är blommor blommor. Jag tycker om naturen för att det verkligen är ett ställe där jag får njuta – här vill man göra något nyttigt till och med i skogen.

- Jag skrattar för att jag tycker att kulturella skillnader är kul. Ju mer vi vet om varandra, desto bättre. Och på det stora hela är Sverige fantastiskt.

SÅ TYCKER HAMIDA
Bäst med Sverige/svenskar: Toleransen, ­solidariteten och demokratin i handling.

Sämst: Jantelagen. Att ingen ska sticka ut är en omöjlighet. Vi är alla olika och har fått olika gåvor, vilket är fantastiskt och något att ta vara på – inte något vi ska akta oss för. Att inte tillåta sig/andra visa det man är bra på gör alla till förlorare.

Det konstigaste jag upptäckte med svenskar när jag kom hit: Mycket var annorlunda här. Kvinnor var friare.

Det lustigaste med svenskar: Att man drar in andan i stället för att säga ja.

Det mest irriterande: Även här måste jag svara jantelagen.

Obegriplig svensk tradition: Kräftkalas. ­Påsken och julen är begripliga, men varifrån kom detta hyllande av kräftor?

Så chockar du en svensk: Jag glömmer det aldrig – jag hade bjudit hem en kollega och ville bjuda på något riktigt fint. Serverade ett fårhuvud på fat, det finaste man kan laga till i Afghanistan. Men kvinnan blev inte bara chockad, hon blev faktiskt skrämd.

Märkligaste svenska maten: Jag är öppen för olikheter, så jag tycker inte er mat är märklig. Däremot älskar jag köttbullar och potatis!

DÅ OCH DÄRFÖR KOM JAG HIT
- Jag kom till Sverige i december 1986. Vi flydde från kriget och kommunisterna i Afghanistan. De fängslade och mördade folk på löpande band. Min pappa hade också suttit fängslad. Han var religiös och mot kommunisterna – och hade en frispråkig dotter (jag). Det var jag, min mamma, pappa, bror och syster som kom till Sverige.