Lia Boysen
Familj: Man och två barn
Bor: Söder om Stockholm
Gör: Skådespelerska

Vad hade du för drömmar när du var 20?
– Jag visste att jag skulle bli skådespelerska, det var min dröm från när jag var liten.

Hade du några mål?
– Det var att bli skådespelerska, något jag skulle lyckas med. Jag tror min mormor gav mig mycket av sin starka tro, modet att våga tro på det jag ville.

Hur tänkte du dig livet vid 40?
– Då skulle jag vara en respekterad och erkänd skådespelerska. 

Har du missat något hittills?
– Visst har det gått en del tåg som jag borde  ha hoppat på. I dag jobbar jag hårt på att bli bättre på att ta tag i saker direkt. Samtidigt är det svårt att prioritera sig själv och sina drömmar när man har barn och behövande människor omkring sig.

Vad är du mest stolt över?
 – Att jag hann berätta för min mormor in­nan hon dog hur viktig hon var, hur mycket hon betytt för mig och hur mycket jag älskade henne.

Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Att om jag fokuserar tillräckligt starkt på målet så ser jag inte hindren. Men så fort jag börjar tveka eller tappa självförtroendet ser jag bara hindren och målet blir diffust. Då måste jag tvinga mig att fokusera och motivera mig själv för att målet är så viktigt.

Vilka mål har du nu?
– Jag ska kämpa för att inte vara rädd och feg och tro att saker är omöjliga. Undvika att begränsa mig själv, jag tror inte att vi har några begränsningar, vi har så mycket kapacitet som vi inte använder. Och att se mina chanser.

Har du ett eget motto?
– På vårt kylskåp sitter en magnet där det står: A clean house is a sign of a wasted life. Det är en bra daglig påminnelse.

Vad gör du om 40 år?
– Då lutar jag mig tillbaka i en stol på en glasveranda någonstans med ett leende och tänker herregud, ja, jag har i alla fall levt! Lycklig över att inte ångra någonting och över att ha vågat kasta mig ut och smaka på livet.

Sara Holm ­Stålhand
Familj: Make, en dotter, 15 och en son, 14
Bor: Västerås
Gör: Barn- och ungdomsombud i Västerås

Vad hade du för drömmar när du var 20?
– Jag är uppväxt i ett kollektiv och där kände jag mig alltid annorlunda, inte som ”alla andra” ungar. Därför var det viktigt för mig att bli som alla andra och jag drömde som liten om att få bo i lägenhet.  

Hade du några mål?
– Jag skulle vara tillsammans med min pojkvän och mina barn skulle alltid få känna att de ”hörde till”. Jag ville ge dem rötter att hänga fast vid, jag flyttade mycket när jag var liten och det ville jag absolut inte utsätta mina barn för.

Hur tänkte du dig livet vid 40?
– Jag tänkte på 40-åringar som medelålders. Nu är jag där själv och känner mig lika barnslig som vanligt. Jag kan skratta ihjäl mig när folk går in i stolpar och sån’t.
 
Har du missat något hittills?
– Att få lov att vara ”som alla andra” när jag växte upp. Jag vet hur viktigt det är för en tonåring att inte sticka ut eller vara annorlunda. Och så önskar jag att jag hade tagit körkort. Men nu för tiden skyller jag på miljön.  

Vad är du mest stolt över?
– Den verksamhet som jag byggt upp här i Västerås som barnombud. I dag har vi nätverk med bland annat femhundra kamratstödjare som jobbar mot mobbning i skolan. Och jag är barnsligt stolt över den bok jag skrev tillsammans med en vän som handlar om mobbning och om vuxnas ansvar.

Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Att lägga energin på rätt saker och att omge mig med människor som ger något tillbaka och som inte är angelägna om att skuldbelägga mig för sina egna tillkortakommanden.

Vilka mål har du nu?
– Varje dag har jag som mål att finnas till för någon av de ungar i mitt arbetsområde som inte har men behöver en vuxen i sin närhet. Och jag vill ha en sommarstuga i Leksand som är mitt sommarparadis, där har jag mina rötter och mitt hockeylag.

Vad gör du om 40 år?
– Då skulle jag vilja flytta ihop med några vänner. Som Pantertanter. När det handlar om mig och min älskade make så tänker jag att det vore bättre om jag blev kvar sist. Så att han slapp bli ensam. Sen ses vi i Nangijala, så vill jag tro att det är.

Susanne Hjelm
Familj: Min man och tre söner
Bor: Utanför Eskilstuna
Gör: Sjuksköterska
 

Vad hade du för drömmar när du var 20?
– Jag drömde om att bli florist efter att jag hade pryat i en blomsteraffär. Eller veterinär, men främst var det nog att bilda familj och få barn. Jag var ihop med min nuvarande man och vi drömde tillsammans om ett hus på landet där vi kunde bo med våra katter.

Hade du några mål?
– Efter gymnasiet var jag för kär för att tänka på några yrkesval! Det var bara min kille som gällde. Han hade svårt att bestämma sig men jag var helt övertygad. Tillsammans med mina väninnor la jag upp planer på hur jag skulle få honom på kroken. Har jag väl fått något i huvudet kan jag vara väldigt envis.

Hur tänkte du dig livet vid 40?
– Min mamma var runt 40 då och jag kunde inte identifiera mig med någon i hennes ålder. Det var ju fruktansvärt gammalt! Min mamma var hemmafru och det var nog aldrig tal om att man skulle göra annat än att få familj när man blev äldre. Det pratades varken om vidareutbildning eller yrke.

Har du missat något hittills?
– Jag skulle ha pluggat vidare direkt efter gymnasiet, förmodligen hade jag blivit veterinär då. Men den stora missen var när min man tyckte att vi skulle starta en sajt på nätet för folk som ville gå ner i vikt. Jag som är utbildad sjuksköterska och intresserar mig för hur vi kan må bättre sa: Näe, det finns nog inget intresse för sånt. Ett år senare startade Aftonbladet sin Viktklubb och den har ju blivit…ganska stor.

Vad är du mest stolt över?
– Min utbildning till sjuksköterska. Och jag är stolt över att jag vågade säga upp mig från landstinget och starta eget. Det skulle jag ha gjort långt tidigare.

Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Att ta hand om min familj och att prioritera tid för att vara tillsammans med mina vänner. Det är vad som betyder något i slutänden.

Vilka mål har du nu?
– Att lyckas med mitt företag. Jag satsar allt på att få i gång det så att jag som sjuksköterska kan vara ute på arbetsplatser och göra hälsoundersökningar. Det är mitt absolut största mål just nu – och det ska gå! 

Har du något motto?
– Jag har äntligen lärt mig att leva i nuet. Det håller jag fast vid. Det är mitt motto.

Vad gör du om 40 år?
– Då sitter jag tillsammans med min man i vårt lilla hus vid vattnet med katter och hundar och barn, som kanske vill komma och hälsa på någon gång med sina familjer.

Isabelle Hessling
Familj: Sambon Klas, dottern ­Johanna, 17, bonusbarnen Johan, 20, Josefina, 17 och Jonas 12
Bor: Sundsvall
Gör: Öppen för förslag

Vad hade du för drömmar när du var 20?
– Jag hade väldigt bråttom in i vuxenlivet. Så drömmen var nog just att bli vuxen, på riktigt.

Hade du några mål?
– Ha ett bra jobb, skaffa barn och familj och leva happily ever after.

Hur tänkte du dig livet vid 40?
– Inte alls. Att bli 40 var lika främmande som pensionssparande.

Har du missat något hittills?
– Möjligen borde jag ha tagit hand om min hälsa bättre. Det klassiska: äta nyttigare, motionera mera, stressa mindre. Börjat tidigare med att vara mer snäll mot mig själv. 

Vad är du mest stolt över?
–  Jag är stolt över att ha vågat förändra, att jag följt mitt hjärta och prövat helt okända marker, både privat och i yrkeslivet. Oftast har det lett till något väldigt bra.

Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Livet har gett mig ett par smällar de senaste åren. Den största i form av bröstcancer. Det har lärt mig att det inte är så noga med allt, att man inte behöver vara duktig, inte ett endaste dugg faktiskt. Jag är bra ändå. Jag har lärt mig att jag faktiskt är den viktigaste personen i mitt liv men jag har samtidigt fått mycket större empati för andra. Jag har också lärt mig att lyssna på kroppen, den talar om för oss vad vi behöver.

Vilka mål har du nu?
– Det påstås ju att livet börjar vid 40 och det känns verkligen som jag står inför en ny era i mitt liv nu. Jag är otroligt nyfiken på vad som väntar runt hörnet, det ska bli skitkul! Jag har också som mål att förverkliga en affärsidé jag burit på länge.

Har du något motto?
– På min iPod har jag graverat in Live well, love much and laugh often! Självklara saker, men ändå det första man glömmer när måstena travas på hög. Jag önskar att jag kommer att  ta tillvara den klokskap jag faktiskt besitter. Jag vill spela andra halvlek i mitt liv mycket mera här och nu och lite med en klackspark.

Vad gör du om 40 år?
– Då sitter jag i en gungstol på en stor ­veranda vid Medelhavet tillsammans med min älskling, njuter av livet och sippar ­champagne i skuggan av ett citronträd.

Helén Andersson
Familj: Man och tre barn
Bor: Stockholm
Gör: Förskollärare

Vad hade du för drömmar när du var 20?
– Jag skulle flytta till Belgien för att träna och tävla i hästhoppning. Min tränare och mina äldre kompisar i stallet pratade mycket om att det fanns duktiga ryttare där. Jag hade egna hästar och det enda som intresserade mig var att vara i stallet, rida och tävla.

Hade du några mål?
– Inte när det gällde yrke. Jag intresserade mig inte för skolan, vilket resulterade i att jag slutade första året med icke godkänt i många ämnen. Det enda som var roligt just då var hästar. Jag tänkte inte på att utbildning var så viktigt.

Hur tänkte du dig livet vid 40?
– Jag visste att jag ville ha barn – men tänkte aldrig så långt att jag först skulle träffa någon man! Jag träffade min nuvarande man när jag var 20 år och blev gravid efter tre månader. Jag beslutade att behålla barnet oavsett vad han tyckte, men han var med på det och ­1 1/2 år senare fick vi ytterligare ett barn.
– Vi gifte oss när vi hade varit tillsammans i 17 år.

Har du missat något hittills?
– Jag missade ju gymnasiet. Det har varit en stor förmån att få plugga när jag blev äldre men jag önskar att jag hade gjort det när jag var yngre tillsammans med mina kompisar.
– Att flytta hemifrån, bli sambo och mamma samtidigt var tufft men jag beslutade mig för att jag skulle visa alla att jag kunde.

Vad är du mest stolt över?
– Mitt arbete på förskolan med barn och mina högskolestudier. Och jag klarade av allting, ”trots” att jag fick barn tidigt, utan egentlig utbildning och med många rutomkring som sa att det aldrig skulle gå.

Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Att reflektera, att acceptera att människor är olika, att uppskatta utbildning och teoretiska kunskaper. 

Vilka mål har du nu?
– Jag ska slutföra min utbildning och så småningom skaffa ett arbete där jag på utbildar och handleder pedagoger som arbetar på förskola. Och jag vill skriva en bok.

Har du något motto?
– Ångra aldrig någonting du gjort, det har säkert lärt dig någonting.

Vad gör du om 40 år?
– Då tittar jag tillbaka på mitt liv och den bok jag skrivit och känner mig stolt och nöjd.
– Om jag har hälsan föreläser jag någon gång då och då för att jag tycker det är så fantastiskt roligt och givande. Jag kanske också förekommer i sammanhang där man diskuterar värdegrund och förhållningssätt på förskolan.
 

Åsa Karlin
Familj: Man och två barn, 8 och 11
Bor: Stockholm
Gör: Skådespelerska, regissör, ­manusförfattare

Vad hade du för drömmar när du var 20?
– Jag ville ha man och barn och jobba med något kreativt. Jag var nog inställd på att bli art director och tänkte att jag, oavsett jobb, ville bli respekterad och erkänd i mitt yrke. 

Hade du några mål?
– Inga tydliga målbilder utan jag kom in på skådespelandet tack vare en missunnsam lärare som inte trodde att jag kunde skådespela – något han också sa till mig. Men jag sökte en roll och fick den. Sedan var det som bananskalet, plötsligt var jag på Scenskolan och sedan var det raka vägen ut i ­arbetslivet.

Hur föreställde du dig livet vid 40?
– Då skulle jag ha ett riktigt jobb. Jurist kanske. Och så såg jag mig själv med man och tre barn och att jag var etablerad inom mitt yrke.

Har du missat något hittills?
– Jag sjöng i Romeo & Julia-kören och vi gästspelade i Mostar i Bosnien. Så här i ­efterhand kanske jag skulle ha tackat ja till en inbjudan om att uppträda som solist tillsammans med deras symfoniorkester, men jag var nybliven mamma och rädd för att åka tillbaka till ett krigshärjat område. Men det hade säkert varit oerhört spännande och utvecklande.

Vad är du mest stolt över?
– Det var ett regiuppdrag jag fick och som jag gjorde tillsammans med en kollega. Vi samlade runt 100 personer i samband med ett jubileum och satte upp en föreställning. Det var fantastiskt och alla var så oerhört stolta och glada. Jag upplevde att jag kunde påverka och göra skillnad.

Vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Att inte bry mig så mycket om vad folk tycker. Att jag är bra oavsett, att jag duger. Jag tvivlar inte på mig själv lika mycket nu som jag gjorde när jag var 20 år. Fick jag dålig kritik då var allt slut. Nu vet jag vad jag kan och att man faktiskt får lov att vara usel ibland.

Vilka mål har du nu?
– Jag skriver filmmanus, så mitt mål är att få dem förverkligade så att de kan bli sedda.

Har du något motto?
– Allting löser sig bara man har tillräckligt mycket ångest. Det är delvis på skämt men jag tror att oron vi har inför något vi ska göra driver oss till att göra det väldigt bra. Men till mina barn säger jag: Allt blir inte som man har tänkt sig men det blir bra ändå.

Vad gör du om 40 år?
– Då bor jag i ett varmt land, Spanien kanske. Och så har jag mitt La Banda omkring mig, ett gäng som träffas och är kreativa. Jag har barnbarn som kommer och hälsar på och jag betalar deras resor för då har jag gjort mig en förmögenhet på mina filmmanus. Mannen ska med. Jag måste ha någon som lagar mat.