Dricker vi för mycket?

Eva Portnoff-Klatzkow hade ett ansvarsfullt jobb, gick på fina fester och tränade på fritiden. Att vara upptagen gjorde att hon kände att hon dög. Ingen anade att hon bar på en sorg som hon dövade med alkohol.

Maken Tommy har alltid stötttat och trott på Eva.

Maken Tommy har alltid stötttat och trott på Eva.

Hade det inte varit för den där lappen med namnet på en terapeut, som låg på nattduksbordet en morgon när hon vaknade, vet ingen riktigt hur det hade slutat.
Hela sitt liv har Eva Portnoff-Klatzkow tränat intensivt, på gym, simmat och dansat. Hon tog på sig mycket jobb, som chefssekreterare på ett finansbolag där hon arbetade med introducering av små företag på aktiebörsen. För henne var träningen och jobbet ett sätt att dölja vad som egentligen pågick, tror hon själv. Samtidigt var det också en trygghet för henne, och ett sätt att visa att hon faktiskt dög.
– Första fyllan, säger hon, var jag med om då jag var 13. Det var ett luciafirande. Jag somnade ute i snön och blev hämtad av polisen.

Hemma var det ingen som brydde sig. Eva och hennes bror blev ständigt misshandlade av mamman och styvfadern och fick under sin barndom höra hur värdelösa de var och inte värda att älskas.
Drickandet fortsatte även i vuxen ålder och blev ett sätt att döva känslorna av svek och smärta.
– Jag har alltid haft mindervärdeskomplex. Det räckte med att någon pratade skit bakom ryggen eller gick före i kön på Ica för att jag skulle gå hem och korka upp, säger hon.
Den negativa spiralen fortsatte: Eva valde fel män och hamnade i destruktiva förhållanden där hon blev misshandlad. Hon var ju, i egna ögon, ändå inte värd något annat.

Men när hon var 36
mötte hon lyckan och stabiliteten i Tommy. Han utstrålade trygghet men hade samtidigt ett tillräckligt brokigt liv bakom sig för att tilltala Eva.
– Han var akrobat, atletisk, hade bott utomlands i många år och passade mig perfekt. Men bland det första jag gjorde var att tala om för honom att vårt förhållande inte skulle hålla längre än max två år. Sedan skulle jag se till att han gjorde slut. Så hade mönstret sett ut genom alla mina förhållanden, säger Eva.
– Det var då jag vaknade morgonen därpå, och hittade den där lappen med telefonnumret till terapeuten. Och jag gick dit, Tommy hade en målsättning att vi skulle klara det här tillsammans, säger hon.
Men det blev ingen enkel match. Det sociala umgänget var stort, festerna och middagarna många. Eva som är en social talang älskade det. Oftast skötte hon korten snyggt men då och då rasade hon igenom och gjorde bort sig.

Till vardags blev
det ett kontinentalt drickande, med vin varje dag. När hon och Tommy öppnade en flaska vin på helgerna drack han något glas och hon resten.
När han somnade på soffan fortsatte hon med bag-in-box. I den syntes det inte hur mycket hon druckit. Skramlade gjorde det inte heller.
– Jag lurade mig själv att tro att alkoholen hjälpte mot min ångest. Men till sist kände jag att det är en superbluff. I själva verket konserverar man den, säger hon.
När Eva kom hem tvärfull i taxi en kväll med påtagliga minnesluckor fick Tommy nog.
– Han satte ner foten och krävde att jag sökte hjälp. Annars skulle han lämna mig. Allvaret i hans röst tog skruv, berättar Eva.

I dag har hon varit nykter i tre år tack vare terapeutisk hjälp på EWA-mottagningen inom Beroendecentrum i Stockholm.
Familjen finns kvar och hon har bett sin man och sina barn om ursäkt för vad de fått gå igenom. Barnen har hon visserligen skyddat från det värsta, men hon är pinsamt medveten om vad de trots allt fått uppleva. Yngste sonen sa: Det som är gjort är gjort och i dag är en ny dag. Det var ett uppvaknande och en fantastisk känsla för Eva.
– Det är märkligt men det är först nu sedan jag slutat dricka som jag kan se att människor tycker om mig och att jag är värd att älskas, säger hon.
Eva är stolt över sin nykterhet och är rädd om den.
– Det gamla rår inte på mig längre. Jag är en överlevare som bestämt mig för att fixa det här, säger hon.

 

Fakta

Namn: Eva Portnoff-Klatzkow
Ålder: 56.
Familj: Maken Tommy och dotter, 16, samt tre söner tillsammans från tidigare äktenskap 38, 35 och 32.
Bor: Stockholm.
Gör: Arbetar ideellt.

 

/artiklar/2009/dricker-vi-for-mycket/index.xml

Kommentarer

Postad av: Namnyasmin , 22:02, 15 november 2009

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=209610

Postad av: Christina , 07:35, 10 november 2009

Lotta!

Kan du maila en adress dit jag får lov att sända boken "Anfäkta" som vi lottade ut den här veckan? Jag förstår om du vill vara anonym men om du sänder en adress till redaktionen så lovar jag dig att den behandlas därefter.

Många hälsningar
Christina
http://www.tara.se/christina

Postad av: Namn Lena , 16:08, 5 november 2009

Det sociala livet går alldeles utmärkt. Det är inte alla i min bekantskapskrets som vet om mina problem. När jag går på fest ser jag till att jag har bilen pga 3 orsaker, bekvämlighet, nåtot att skylla på och att jag skall kunna dra mig tillbaka snabbt om jag känner att jag inte fixar situationen. (De sista har ännu inte inträffat).
Det är inte många som frågar, folk har nog av sig själv. De som frågar är oftast dom som inte klarar av att ha någon nykter på sin fest (dvs dom som kanske själv har egna problem med spriten)
Som alkis är man väldigt upptagen med att "alla ser" man behöver ha kontroll, därför är det inge problem när man är nykter för då har man kontrollen.
Tex i lördags var jag på en tillställning, jag hade mineralvatten i mitt glas som jag hämtade i baren + svart sugrör, jag dansade tom på bordet. Alltså ingen frågade och noterade inte att jag var nykter. Jag dansade t.o.m. ´på bordet hihi. Det behöver inte vara jobbigt och tråkigt bara för att man är nykter.

Postad av: Lotta , 14:27, 5 november 2009

Hur går det med det sociala livet?
-Äh, det är klart att du ska ta ett glas, va tråkig du är!!!
Svårt att säja nej.
Det är klart, det är lättare att säja nej om man går ut med att man har problem.......men innan man har gjort det?

Postad av: Namn Lena , 11:02, 5 november 2009

Jag bor i en liten stad! Vi är ca 37 tusen. Det är anonymt. De som är med blir ens vänner, dom är inte farliga. Skillnaden på mig o A-laget är att min parkbänk var hemma.
Min botten hmmm gömma för familjen (Jag har lyckan att fortfarande ha kvar min man o barnen), söp tills det tog slut, söp mig medvetslös, söp på jobbet 3 gånger (ett starkt rop på hjälp) Jag tror att vi alla har olika bottnar och när man når sin egen slår man i hårt.
Att ta ett glas vin för mig gav inget, skulle jag ha skulle jag bli full. Så att det var gott var bullshit. Det ärligaste hade varit att säga jag ska ha minst 7 glas.
Jag började för drygt ett år sen med att söka hjälp. Skillnaden på nu och då är att jag från början gjorde det för andras skull, nu gör jag det för min egen.

Postad av: Lotta , 08:17, 5 november 2009

Lena!
Hur djupt var du tvungen att sjunka innan du tog hjälp??
Det jobbiga är att aa inte är så a i en liten stad!

Postad av: Namn Lena , 09:25, 4 november 2009

Jo visst känner jag igen mig hos dig Lotta. Skam, skuld, värdelöskänsla, inte älskvärd osv. Kan inte prata med någon för jag har ju inte erkänt för mig själv.
Men...
För 3 månader sen fick jag förmånen att få en behandling enligt 12-stegs metoden. Nu går jag regelbundet på AA.
Vad är skillnaden från tidigare tappra försök. Jo jag har erkänt för mig själv, jag har mött skulden, skammen mm.
Nu jobbar jag igen heltid och livet med "älskaren" baginbox känns avlägset, men på inga sätt glömt. Det kan jag aldrig glömma för då kommer han tillbaka. Nu vårdar jag mitt nyktra liv, det är en befrielse. Att vårda det nyktra livet blir för mig att gå på AA, möta andra alkisar, arbeta med ärligheten och att aldrig glömma.

Postad av: Lotta.L , 08:36, 4 november 2009

Jag dricker inte för mycket (knappt 3 glas i mån), men jag har vänner/arb.kamrater som enligt mig dricker för mycket. Jag tror inte att de egentligen kan skyllas på att man är kvinna och har mycket ansvar och så många järn i elden för de är de många som har. Vi väljer däremot olika sätt att hantera detta på. Jag jobbar heltid, har tre barn, tränar regelbundet och skulle aldrig komma på tanken att ta ett glas vin för att slappna av, men vi är olika på den punkten och så är de.

Postad av: NamnKajsa , 09:49, 3 november 2009

Känner igen mej själv i det du skriver. Jag tror/vet att det är MÅNGA som dricker för mycket. Framför allt vi kvinnor. Vi som jobbar heltid, har hand om hem o barn mm mm mm
Men det finns hjälp att få. Kontakta AA

Postad av: Namn Lotta , 15:55, 2 november 2009

Ja, jag dricker för mycket. Är själv medveten om detta men klarar inte att bryta detta mönster. Varför?

Det är ingen som tror att jag har dom här problemen. Inte ens min man tycker att det är nåt att prata om. Jag dricker inte så att jag blir otrevlig, jag dricker inte så att jag somnar.
Jag tar ett glas när det varit jobbigt
Jag tar ett glas när jag är glad
Jag tar ett glas när jag är ledsen
Jag tar ett glas när jag lagar mat
osv osv
Jag hitttar hela tiden tillfällen till ett glas.
Jag har inte haft en vit helg på jag vet inte när.............då har man problem.
Jag säjer bara en sak......jävla bag in box......dom har förstört mycket.

Jag arbetar heltid, tränar mycket och har stort socialt nät men jag skäms.......skäms för mitt beroende.......

Skriv kommentar

Annons:

 

/undersokningar/2010/hur-mar-du-nu/index.xml

Design svenska formgivare presenter julklappar shoppa - Signerat.se
 
Sök