I like, too. Tack!

TACK alla :) Jag tar med mig till radion imorgon ;)

Boken (som bara blev en eftersom jag var tvungen att ge ett ex till en som behöööövde ...) går till Smyg för han har sexappeal över 40 år. I like.

Kris? Njäee, det är väl snarare som vanligt: rädslan inför det okända. Själv såg jag fram emot att fylla 40, att bli vuxen på riktigt, bestämma själv och sluta sig mig om över axeln för att kolla att det varv rätt som jag gjorde. Och det var väl så det funkade ungefär. 40-åring med licens att tänka själv.

50, däremot: då snackar vi riktigt läskigt. Tänk dig själv, du som har en bit kvar dit: visst ser du dina föräldrar och deras 50-årsdagar framför dig, denna Point of no return, denna om inte höjdpunkt så i alla fall garanterade start på den utförsbacke som sedan väntar jubilaren?

Men nej, kan jag rapportera från andra sidan: det funkar inte så. Du är inte äldre än du känner dig, eller i alla fall inte än du uppför dig. Själv har jag aldrig haft så mycket sex appeal som nu, varit så tillfreds, haft sånt flyt.

Peppar, peppar, ta i trä!

Ingen kris i sikte. Den hade jag när jag fyllde 30 och trodde livet var slut och förbi. Som varande 48 är jag hur nöjd som helst. Det är liksom åkrisat som vi säger på skånska. ;)

ingen kris jag heller och fyller 40 den 16 oktobert ;) så jag om nån borde vara värd den boken ;) jag kan även skicka den forward sen ;)
men som sagt ingen 40 års kris derimot en masa annat runt mig som jag hoppas gå i box *håll tummarna för mig*
Ps idag började jag på föräldrautbildning sååå bra skitnöjd 9 ggr kvar TOPPEN ser framimot det !
puss

Jag har inte haft någon direkt 40-årskris. Däremot var det panik vid 35 , då jag skilde mig och kämpade med dålig självkänsla, som jag fått tillbaka nu. Jag tar hand min inre hälsa lika mycket som det yttre och bryr mig om det yttre mer av hälsoskäl än fåfänga. Är nöjd med att vara 40+ och inte 20.

Jag tillåter mig att vara så barnslig jag vill och inte skäms över det =)

Men att jag är 50 om 6 år har jag väldigt svårt att fatta. För då måste man väl vara vuxen???????

Detta med en speciell "årskris" kanske inte har med ålern egentligen att göra utan att det handlar om vissa saker. Jag ska väl förväntas att skaffa karl och barn nu, samt ett snajdigt jobb som jag sedan förväntas att ha klättrat i sånär jag är 40 sedan anser att jag gör rätt och trivs med det jag gör. Sedan tror jag att detta kommer med åldern just för att det är normen som gör det hela. Jag förväntas skaffa karl och hela medivitten nu för jag närmar mig 30, Om drygt 10 år förväntas något annat men jag tror ändå i grunden att våra kriser handlar om inre orsaker som kopplas till norm...typ så.

hmm ... 40-årskris hade jag aldrig. Men jag hade däremot 30-årskris så det sjöng om det.
När jag fyllde trettio tyckte jag att jag hade inte hunnit med någonting i detta livet, inga barn, inga resor, inget nytt spännande jobb. Jag var gift o hade hus (jo den sagan försvann den med) Hur sjutton skulle jag hinna med resten?
När jag fyllde 40 var jag mycket mer tillfreds med livet och mig själv, kände att jag hade hittat rätt eller var på väg att hitta rätt , en ny flytt halvvägs genom Sverige, en ny kärlek, nytt jobb osv....
Så slutsatsen blev att fylla fyrtio var en barnlek jämfört med att fylla trettio :-)

Den enda kris jag kan komma på är att jag har svårt att se mig själv som vuxen...